Charles Mingus är en av jazzmusikens giganter. En basist som emellanåt spelade piano och som ligger bakom några av jazzhistoriens mest klassiska låtar och album. Är Black Saint & the Sinner Lady en bra skiva att lyssna på när du kör bil? Klart som tusan att den är, men du får nog köra extra försiktigt. Från och med 1 februari 2018 är det dock förbud på att hålla i mobiltelefonen och prata när du samtidigt kör bil. Hos Teknikdelar.se hittar du ett stort sortiment bestående av handsfree för bluetooth i olika prisklasser. Varför vara onåbar när du kör bil? Sådana problem hade dock inte Mingus, för honom var det mer de ständiga frågorna som plågade: kärlek och ensamhet, och det kom till uttryck i det här albumet.

Charles Mingus

Mingus levde för musiken. I sin ungdom studerade han klassisk musik. Tjugoårsåldern spenderade han mestadels med att turnera med jazzgiganter som Louis Armstrong. Han jobbade också under en period med Duke Ellington som till slut kände sig tvingad att sparka den temperamentsfulle basisten. Redan tidigt i karriären fick han rykte om sig att vara ”svår”. Han fick hur som helst en gedigen musikalisk skolning av några av musikens största genier. Kunskaper som skulle tjäna honom väl när han i 30-årsåldern debuterade som orkesterledare och började spela in skivor under eget namn. Vid sidan av albumet som den här texten handlar om är det också värt att nämna Mingus Ah Um från 1959 som ett av hans främsta verk. Även det är en väldigt intensiv platta, vars mest kända låt förmodligen är Goodbye Pork Pie Hat, Mingus tribut till saxofonisten Lester Young.

Spelades in på en dag

Black Saint spelades in den 20 januari 1963. Helt otroligt i sig att ett album som detta spelades in på en dag, när många stora artister nuförtiden släpper album med 2-3 års mellanrum. Bandet bestod av 11 medlemmar, varav de flesta hanterade någon typ av blåsinstrument. Förutom det fanns i bandet också en pianist, klassisk gitarrist och trummis. Mingus själv kallade musiken på albumet för ”etnisk folkdansmusik”. En färgglad beskrivning som inte riktigt fångar intensiteten i musiken.

Anses som ett av jazzhistoriens bästa

Albumet anses överlag vara en av musikens största bedrifter. Mingus ansåg tydligen också att albumet var hans främsta. Rent musikaliskt består albumet av en sex delar lång balett. Det låter förmodligen som en märklig form för ett album som främst fungerar som Mingus utforskande av sitt egna plågade psyke. Att skivan till stor del handlar om psykologiska problem understryks av att albumets baksidestext skrivits av Mingus tillsammans med hans psykiatriker. Sen hör det väl också till saken att psykoanalys var på modet på den tiden. Alldeles oavsett lyckades Mingus, i sin psykologiska djupdykning ge oss otroligt vacker musik.